1725 års karta över anläggningarna vid Motala Ström  Vättern Boren
(Ur Motala bygd 1971)
Denna bild inlagd i aktuell karta (Länk) 

I Conrad Ållers "Motala socken" ingår ett kapitel om anläggningarna vid Strömmen, som omfattar 76 sidor och är alltför utförligt att publiceras här i sin helhet. Sakuppgifterna om särskilda kvarnar, sågar och smedjor i det föregående är hämtade ur Ållers arbete I anslutning till kartorna på sajten och anförs nu endast viktigare fakta ur anläggningarnas historia.

Den som är speciellt intresserad av en viss anläggning torde kunna erhålla fotostatkopior rörande denna. Som exempel på det utförliga innehållet avtrycker beskrivningen av n:r 23 Hårstorps såg obeskuren.

Kartorna är ritade av Åller efter samtida original. Strandkonturerna torde ha varit ganska oförändrade efter 1725 fram till uppdämningen 1921. Nuvarande stränder kan jämföras med 1725 års teckningen sist i artikeln.

Kvarnarna är utmärkta med en fyrkant + en ring som symboler för kvarnhuset och vattenhjulet. Även de armar (av sten eller trävirke) som fångade in forsande vatten eller skyddade läsidan mot bakvatten är utsatta. Dessa armar tjänade ofta även fiskena. På några ställen fanns särskilda fiskeverk. Ingen fast damm eller arm fick byggas ut i kungsådran,vilket ofta var frestande att göra. Bl a omkr. år 1700 dömdes flera sådana bort vid en syn.

Sågverken har en tandad såg som symbol (N:r 14, 17, 19, 20 och 23).
Smedjorna utmärks med en hammare (N:r 25 och 31).
En spång visar att kvarnen är byggd ute i själva strömmen (N:r 11b och 29)
Husen anger var gårdarnas manbyggnader låg.

Partiet kring Charlottenborgs slott saknas i skarven mellan kartorna. Där fanns inga anläggningar.

År 1725 fanns enligt kartan 19 olika kvarnhus. Det är oftast omöjligt att säga vilken av de medeltida kvarnarna som dessa är arvtagare till. År 1500 ägde Vadstena kloster en kvarn i Holm, fem i Motala by samt den blivande Kungskvarnen. Om övriga kvarnar vet man inget före 1540-talet.

Av de 5 kända äldre sågverken byggdes inget i Motala by, där troligen alla lämpliga lägen redan var upptagna av kvarnar. Sågen (n:r 20) vid Duvedal var den äldsta (1400-talet) och därnäst Hårstorpssågen (n:r 23). Lägenheten Sågarehem på Aspegårdens ägor kan antyda en såg där.

Båda hammarsmedjorna fanns i byn på Strömmens norra sida. Backegårdens (n:r 25) använde gårdens gamla "kvarnström". Om föregångaren till Falks hammare (n:r 31) vet man inget

Större företagare
Vissa perioder hade flera anläggningar samma ägare eller arrendatorer. Karshult och Bergsäter hörde under 1600- och 1700-talen till ägare som var besläktade (Kugelhielm - Dellvig - Gyllenram - Fleetwood) och de innehade:
n:r 19 Karshult kvarn och såg, kv. 1669 - 1830?, sågen - 1830?
n:r 20 Duvedals  -”-    -”-                  -”-  , sågen 1740 - 1830?, kv.- 1840
n:r 11 Fyra kvarnar i Holm, 1725 - ?
n:r 35 Herrekvarn 1718 - 26
n:r 23 Hårstorps såg 1725 - ?
n:r 18 Färgarestampen 1725 - ? Lindenäs ägare (Mårten Memmingsson Lindeberg och hans arvingar)
 n:r 35 Herrekvarn + Kungsfisket 1634 - ?
n:r 5 Nykvarn 1648 - 1686?
n:r 26 Hällegårdens kvarn 1651 - Th. Berndes (Säter)
n:r 11 Två kvarnar i Holm 1853 -
n:r 25 Backegårds hammare = Katrinefors 1853 - 70 John Andersson
n:r 11 Holm: En kvarn 1890 - , en kraftstation 1896 - Pappersbruk 1891 - , två smedjor m spikhammare 1898 Hydén & C:o (0. Gylling)
n:r 33 Storgårdskvarnen 1896 - ? n:r 35 Herrekvarn 1898 - ?

Historik till 1725 års karta
På södra stranden
2. Ribbingsfors synes tidigare ha varit endast ett fiske (för Ulvåsa). Det fanns 1611. År 1898 uppges ett sågverk som utnyttjade 0,6m fallhöjd. Jfr n:r 14. År 1915 flyttades Klockfodralfabriken hit från Hårstorp (n:r 23).

4. Sämskarestampen (användes efter garvning av hudar) säges 1686 vara nyss byggd på Aspegårdens ägor och brukades av mäster Skotte och Schenstrum i Skänninge.

5. Nykvarn kallades tidigare Lindenäskvarnen. Den frälseköptes 1648 av major Lindeberg, ärvdes av en son och tre sondöttrar.

Bild 7. Nykvarn. Till vänster syns vattnet framför de uppdragna dammluckorna, som skymmer de nedre fönstrena. Ägdes 1829 av v. Häradshövding Duberg (Lindenäs). Siste ägaren före kraftverksbygget var Otto Larsson, som sedan genom sitt bolag byggde den nya storkvarnen vid bangården. Den var i drift till år 1955, då den köptes av kvarntrusten och nedlades.

6. Hollstensgårdens kvarn nämns 1568. År 1725 säges f d kronokvarnen vara skatteköpt och brukad av Sven Hollstensson. Den nämnes senast 1878, då den var samtaxerad med Nykvarn.

7. Pinakvarnen nämns 1614. Senare var den frälsekvarn, 1673 tillhörande Nils Ribbing och 1686 Dav. Gyllenklous arvingar ( N:r 24). Åter till Kronan 1689 och 1691 såld till borgmästaren J. Wahlberg i Vadstena. Denne byggde kvarnen längre ut i Strömmen, varav följde osämja med grannarna. År 1725 blev den raserad vid flottning av masttimmer, därför att den låg för långt ut och hindrade Kungsådran. Ingen ersättning gavs, och kvarnen återuppbyggdes ej.

Bild 6. Strömmen mellan Herrekvarn ( t.vänster) och Nykvarn. I förgrunden ett ålfiske. Bakom syns Verkstadsvägen. Mjölnarbostället till Storgårdskvarn står ännu kvar. Mellan Storgårdskvarn (till vänster på denna sida) och Nykvarn skymtar Falkarnas smedja.

8. Långspångakvarn säges 1605 ligga vid "bron" = Långspången som fanns väster om Hällegården. (Denna har nu n:r 46 vid Verkstadsvägen). Är 1681 ägdes kvarnen av Krögaren i Motala. 1849 hade den 3 par stenar. 1868 brann den men återuppbyggdes. Ägdes sedan och ännu 1898 av A. Carlsson i Sandby. En elektrisk generator för lågspänd likström installerades. Den kallades "Nya centralen" till åtskillnad från äldre i Holm. (under n:r 11).

9. Stjärnorpskvarnen namnes 1568 men var öde 1635. Är 1673 pågick tvist om damm - och husbyggen mellan ägarinnan och hennes mjölnare och grannkvarnens arrendator. År 1892 uppfördes den nya Spolegårdskvarnen (nr 29). På Stjärnorpskvarnens plats. 10. Fiskaregårdens kvarn var öde 1634 men åter brukad 1692. Är 1849 hade den tre par stenar och hade samma ägare som Långspångskvarnen (n:r 8). År 1868 köptes båda av A. Carlsson i Sandby. På" 1890 - talet fanns här en turbinfabrik och efter 1900 en snickerifabrik.

11. Holms kvarnar de fyra gårdarna i Holm före skiftena alla nära Strömmen på den udde, där nu Vattugränd och Sågaregränd går ut från Strandvägen vid Nygatans början. Utom den klosterägda kvarn som redan nämnts fanns där 3 "biskopskvarnar". Varje gård hade tydligen sin kvarn. Alla blev efter 1527 kronans egen dom.  År 1725 arrenderade överste Dellvig (Bergsäter-Karshult) alla gårdarna med sina kvarnar.

Bild 8 Holms industrier
 Fr. vänster: spiksmedjan, vaddfabriker. (där vattenhjulet på bild 3 fanns), bostadshus, kraftstationen, kvarnen och pappersbruket (m. hög skorsten). I förgrunden forsar den fria kungsådran.

Bild 9. Interiör från pappersbruket i Holm. Flytande pappersmassa i runda karet. Om handformarna se Historiken n:r 11.

År 1853 ägde Th. Berndes (Säter) 2 kvarnar med s:a 5 par stenar. Dessutom fanns en tredje i drift. John Andersson (Motalakungen) anlade 1890 den sist befintliga kvarnen här, och

i samband med denna byggdes 1895-96 Holms kraftstation, som hade Motalas första elgenerator (säkerligen kallad dynamomaskinen). Motala var bland de första städerna i landet som hade elljus.

Magasin (mörk byggnad). Mellan "pappersbruksdammen" och "Smeddammen" (som sträcker sig över båda bilderna) syns upplagda laxspänger Bakom träden till höger skymtar Katrinefors. Holmspången leder dit.

Holms enbladiga såg vid. Norrgården nämns 1829 men revs troligen före 1898.

Holms pappersbruk som tillverkade handgjort papper av (linne)lump, anlades av John Andersson så sent som 1891 (då cellulosaindustrin sedan länge kunde tillverka "träfritt" papp er som ej gulnade så som tidningspapper gör). Bruket var igång ännu 1919. På Motala museum kan man se formar som använts där.

Holms smedjor anlades troligen mellan 1800 och 1850. År 1898 ägde John Andersson två smedjor. Där fanns bl a 4 spikhamrar i ena huset.

CLP151_Pic114 och 15. På Ulvåsa utjord hade funnits dels en enbladig såg som var "ruinerad" 1725, dels en kvarn med 4 par stenar, som även kallades Duvedals södra kvarn och låg nära nuvarande Duvedalsbron. Båda såldes av Ulvåsas ägare på auktion 1850.

Påkvarnens plats anlades totala. pappersbruk 1854. (Ulvåsa fick en sen ersättare för Sågen i nr 2 Ribbingsfors).

Pappersbruket startades av två söner till Motala Verkstads förste tekniske chef, Daniel Fraser. Där drevs maskinmässig tillverkning av fint vitt pappper av smutsig linnelump. (Bild i Motalabygd 1.965 s.17) År .871 var 100 anställda, varav 60 kvinnor. Driften var inställd 1875 - 78.

10 Vid nuvarande Duvedalsbron.(på 1780-talet). Ulvåsa kvarn (ev. också såg) på bortre stranden, där Asps klädesfabrik senare byggdes. Troligen Duvedals såg och kvarn på hitre stranden.

Fredr. Asp inköpte bruket 1887 och ändrade det till klädesfabrik. Egen elkraftstation anlades. Fabriken drevs till 1960, de sista årtiondena under namnet Engelfabrikerna . "Ekenäsfabriken" användes därefter några år av Electrolux och ägs nu av Motala stad som hyr ut den till omskolningskurser m.m.

CLP151_Pic211. Strömmen sedd från "Gröna udden".I bakgrunden Klädesfabriken, till höger "Hästhagen". Kraftstationen ligger nu här. Borenshult. På landtungan mellan kanalen och Strömmen'utlopp i Boren byggdes 1869 - 72 en konststensfabrik, vars tillverkningar ej blev lyckade. Byggnaderna övergick till Motala Spikfabriks A B som tillverkade klippspik av plattjärn från Motala Verkstad. Fyra maskiner gjorde 30000 spik per dag 1876.

De drevs av vatten som togs ur kanalen vid Flaggkullen. (Bild i Motalabygd 1965 s.17). Trådspiken började snart konkurrera ut klippspiken, och fabriken i Borenshult måste nedläggas.

16. Kronorkvarnen hade 2 par stenar. Den var belägen på kronutjord.

 

 

17. Kvarn om två par stenar och såg på Kråkstens ägor (d v s Charlottenborgs).
(16 och 17 är knapphändigt behandlade av Åller därför att de låg i Vinnerstads socken.)

På norra stranden
18. Färgarestampen ("Klädesstampen") var nybyggt 1725. Hade 1741 samma ägare som 19. Fanns 1788. Handvävd vadmal stampades samman till kläde (=valkning). En av arbetarbostäderna vid M W kallades Stampen på grund av grannskapet. Då kraftverket byggdes, flyttades den till Björkelund.

19. Karshults kvarn och såg låg mitt för luckan mellan 3. och 4. byggnaden. Nu Verkstadsvägen 18-82. Raden (fr Borenshult räknat) och Claes Kugelhielm på Karshult fick 1669 tillstånd att bygga och driva kvarn och såg på Duvedals hospitalshemman mot *4 dalers årlig avgift. Efter båda makarnas död skulle Vadstena hospital inlösa dem eller arvingar ta bort dem. Men änkan lyckades bevara dem, och båda drevs ända inpå 1800-talet av Karlshults ägare.

12. Duvedals kvarn är den låga byggnaden på vänstra stranden. Mellan denna och "Raden" går nu den nya Duvedalsbron. Ute i strömmen Klädesfabrikens kraftstation.

Kvarnen nedlades trol. 1830. Sågen var enbladig. Redan 1720 sågades köpt timmer eller mot betalning andras ditkörda stockar. Kanalbolaget övertog sågen. Efter skilsmässan 1840 arrenderades den av Verkstadsbolaget. Den fanns kvar på 1880-talet, ännu 1878 enbladig. Var borta 1898.

20. Vadstena hospitals kvarn och såg (vid Duvedal) låg något öster om nuvarande Duvedalsbron.  Sågen anlades på 1400-talet och var den första i Motala. Mårten Skinnare i Vadstena arrenderade Duvedal kvarn och såg av klostret från 1529 med rätt för klostret att fortfarande få använda sågen. Han köpte sedan Duvedal och skänkte det till en Stiftelse i Vadstena. (Se vidare under n:r 33).

Gustav Vasa respekterade donationen trots sin osämja med Mårten men utnyttjade sågen för slottsbyggen. Ar 1545 levererades 69 tolfter bräder dit. (Se även s. 5 )

År 1740 arrenderades sågen av Karshults ägare som hade egen såg och kvarn i närheten (n:r 19). Så skedde 1806 (Gyllenram) och 1809 (Fleetwood). Men 1830 var sågen borta, medan en "tydligen nybyggd mjölkvarn, tillhörig hospitalet" fanns kvar. (Om den äldre kvarnen har Aller ingauppgifter.)

Efter 1830 behöll Karshult de bästa av de fyra: Den egna sågen (n:r 19) och den arrenderade kvar nen (n:r 20). Från 1840 övertog verkstadsbolaget kvarnarrendet (+ Karshultssågen). Senast 1898 övertogs det av AB Fredr. Asp (n:r 14/15). Kvarnen revs inför kraftverksbygget.

  Motala Verkstad bör också nämnas i detta sammanhang, ehuru Åller avsiktligt utelämnade den. Efter begynnelsen 1822 fick även Verkstaden snart drivkraft från Strömmens vatten. I "maskinerihuset" av år 1825 drogs maskinerna av ett stort vattenhjul (med 5 m diameter) som fanns utanför väggen och drevs med vatten från kanalen, vilket här hade över 10 m fall ned till Strömmen. (Utloppstunneln syns ännu mellan kraftverket och Duvedalsbron, där även Bergsätersbäcken och dockan har sina utlopp).

När Verkstaden år 1840 skildes från kanalbolaget och blev ett fristående företag, garanterades den rätt att ta vatten ur kanalen för 40-50 hästkrafter mot en avgift av 10 riksdaler pr HK och år. Men samtidigt förbehöll sig kanalbolaget rätt att hålla kanalen tömd 8 arbetsdagar pr år. Blev det flera stilleståndsdagar, skulle Verkstaden få ersättning med 100 Rd pr dag. Vattenkraften utökades från 1846 med ångmaskiner. Det stora vattenhjulet ersattes 1872 med en turbin, som från 1890 även drev två dynamomaskiner (elgeneratorer) för belysningsändamål. Det sattes upp 43 starka båglampor och 325 glödlampor å 16 ljus. År 1961 behövdes i medeltal 6.100 HK för maskindriften och dessutom 2.000 kilowatt för elugnarna.

När kraftverket stod färdigt 1922 blev Motala verkstad oberoende av läget mellan Strömmen och kanalen. Pressverket och Björkelundsverkstaden kunde byggas på nya områden, där det finns utrymme för utvidgningar. Driften blev helt elektrifierad. Om martinugnar och valsverk, se under n:r 25

23. Hårstorps såg Slottssågen.
Kungligt brev 3/11 1544 till Nils Västgöte:
-"Vår gunst till förende etc. Som thu giffuer tillkenne, Niels om thenn Szåge quarn i Motala, som the fattige j Wastena tillhörer, (=20 Vadstena hospitals såg vid Duvedal), thenn thu til wårt behoff på någen kortt tijdt haffuer bruka låtit etc., szå må thu ännu yttermera bruke henne till wårt beste, kant thu skriffuet, då äre wij tilfridz att szå sker, hwar ther elliest ock lathe upsättie en annan szågquarn ther hosz, efter som thu något honden är szådane timberskog, som szakenn kräffuer. Må thu och nu i winter skaffe ther timber flux til, szå att man hade thenn heele sommaren nog att szåge, och att szågedeelerne bliffue seden lagde någerstädes under taak, att the icke förrottne. Wij wele och ware förtänkte udi, att wederläggie the fattige någon annerstädz, så mycket ränte ingen.-"

Den föreslagna nya sågen var tydligtvis den som år 1558 nämnes Motala gårds sågekvarn och som 1569, när Motala kungsgård upplöstes tillföll Vadstena slott.

År 1582 anger Vadstena slotts räkenskaper: Till enstuga som sågaren brukar, 6 mark. Lasse sågare, för han (åter) upprättat Motala såg, 6 spann råg, 10 spann korn. Åren 1596-97 säges det att Motala såg blev öde när hertig Karl fick Vadsbo (härad i Västergötland, som haft många sågverk).

År 1698 var sågen åter igång. Då fick sågaren Lasse i arbetslön bl a 1 lisp. 5 marker salt och 1 fj:g strömming. Till smörjning åtgick det året 5 marker ister och 5 marker köcken fett. År 1600 sågades 130 stockar för Vadstena slott och för Motala kungsfiske, varav blev 43 softer 4 st bräder. För varje tolft erhöll sågaren 1 fj:g korn. År 1601 täckte sågaren Lasse Andersson sågens tak och gjorde skovlar till vattenhjulet, vartill åtgick 7 tolfter bräder och 6 tolfter ytor samt 12 dagsverken.

År 1602: Sågat till slottet, 34 tolfter lindbräder m m å 4 öre. År 1606 sågades bl a dörrkarvirke, 4 st av var stock för slottet. År 1611 nyuppsatte 11 timmerkarlar slottsagen i Motala. Gudmund laxfiskare stod för arbetet. Han fick upp byggandet av sågen och en krutkvarn med krutstuga, allt i Motala 28 daler. År 1620 sågade Lasse för Vadstena slott 337 1/4 tolfter bräder. Arbetslön 19 daler 5 öre och 10 tunnor mjöl. Hans kvitto lyder sålunda:

"Bekänner jag Lars sågare i Motala såg, mig hava anammat och uppburit av v. Lasse Svensson, befallningsman vid Vadstena slott, för 337 1/4 tolfter sågbräder jag anno 1620 till slottets byggnad och klostrets täckning har tillsågat, mjöl 10 t:r, pngr 19 dal. 5 öre, att så i sanning under mitt bomärke.
Datum Vadstena 10/12 162
Lars Sågare (Bomärket-ett hakkors)!

Sågdammen reparerades år 1651 av Klemetsson i Holm. År 1686: Motala en sågkvarn med en fiskeverka, som hittills brukats under Vadstena slott till dess reparation, befinnes nu alldeles nederrutten och av elakt fall, samt brist på timmer att icke kunna för något visst skattlägga mer än fiskeverkan importerar, till 1 lispund ål = 24 öre i ränta. (Fiskeverkan var givetvis 22. Hårstorps fiskeverka, även kallad Koppardammm). År 1699: Slottssågen, som en slottstillhörighet, för dess olämpliga läge och som skogen avtager, kan den intet för något visst skattläggas. År 1720: Tillförne varit Kronan behållen under hemmanet Hårstorp, som herr översten Dellvig sig tillbytt år 1720, om vilken ingen vidare berättelse kan ges, emedan inga dokumenter setts, icke heller var denna sågkvarn nämnd i jordeboken, varför icke vet vederlaget däremot Kungl. Maj:t och Kronan är beräknat, utan lär finnas i Landskontoret, med vad avsaknad Kronan, som nu tillförende, i detta Aska härad, Motala ströms varande, enda såg (:), härav årligen tages, då bräder skola sågas till publik nytta, det finnes nogsamt icke vara ringa, utom vad den eljest kunnat av sig kasta.

År 1725: Överste Dellvig erhöll denna såg med samma byte som Hårstorp. Bestås 45 alnar på södra armen, men nu icke uppbyggt mera än 35 alnar och 12 alnar i bredd till landet.

År 1741: Hårstorp, en frälsesåg, överstelöjtnanten, välborne herr Natanael Gyllenram tillhörig. Men förmedelst lovvatten äger ringa vattudräkt så att samma icke alltid är i gång sågar lika väl endels för tull.

Enligt en uppgift revs sågen omkring år 1870, men enligt en andra innehades den år 1871 av Göta kanalbolag och enligt en tredje taxerades den ännu 1878 för 500 kr. Hit flyttades år 1896 Motala snickerifabrik, som 1915 flyttades till Ribbingsfors. Tillverkade klockfodral.

25. Backegårds hammare och kvarn låg öster om Hällegråden.
 År 1612 var kvarnen öde och 1637 fiskeverken förstörda av isen. Sedan 1651 ägdes Backegården av Anders Gyllenklou, linköpingslektorn som blivit landshövding i Pommern och adlats.

Men smedjan arrenderades säkerligen fortfarande av Nils hammarsmed (som fanns där 1642) och (sonen?) Anders Nielsson. 1.717 års innehavare, Erich Andersson var kanske nästa led i släkten. Trots att denne uppgav sig behöva endast 18 oäster träkol pr år, som han köpte inom Motala socken eller själv lät kola, förvägrades han privilegium för stångjärn (eller knippsmide) till salu. (Se vidare under Kärsby s. 6.)

Före år 1700 hade gård och smedja indragits till Kronan under reduktionen, men de skatteköptes av enskild ägare redan 1703 liksom småningom skedde med övriga gårdar i Motala by, sist Spolegården 1.81.0.

År 1725 säges smedjans och fiskets damm och armar vara inflytt ade i sitt gamla läge, allt enligt synenämndens dom år 1700.

13. Ovanför Katrinefors. Framför kontorsbyggnaden t. vänster syns vattenintaget till bruket som ligger utanför bilden (Se 14.) Byggnaden till höger är pappersbrukets magasin (Se 8.) Holmspången i bakgrunden.

År 1779 bestämdes att allt manufaktursmide från Backegårdens smedja skulle stämplas M B G omgivet av en ring. Åren 1793 och 1829 var Nils Schylling smed och hälftenägare till smedjan. Kanalbolaget arrenderade den en tid.

År 1853 anlades på samma plats Katrinefors bruk av Säters ägare M.T. Berndes, som sedan kunde kalla sig brukspatron Katrinefors hade härdar, där tackjärn färskades och sedan ut smiddes till stångjärn. Detta torde vara den första och enda egentliga stångjärnssmedjan i Motala.

Katrinefors anlades emellertid alltför sent. På Motala verkstad hade Daniel Fraser redan före 1840 efter engelskt mönster inrättat en puddelugn som förebud till vad som skulle komma.

Ännu var emellertid lancashirehärdarna i smältsmedjorna bättre Troligen var det sådana som Katrinefors hade.

Men efter 1858 kunde besemermetoden användas för direkt färskning av flytande tackjärn från masugnen. Motala V:d ägde Bångbro bessemerverk i Västmanland en tid. Efter 1868 kom martin ugnarna som ännu en. svår konkurrent till det gamla stångjärnssmidet. Där användes rostigt skrot som råvara jämte tackjärnet. De tidigare nämnda små järnbruken slogs ut av de nya metoderna och valsverken, Kvarn redan 1857 och Godegård som sista 1896

Motala Verkstad fick martinugnar år 1874 och valsverk några år tidigare.

14. Katrinefors bruk. (efter en teckning på brevpapper för Sandbergs manufaktur A B, som blev brukets efterföljare)

Vid. Katrinefors pågick emellertid smältsmidet ännu på 1870talet, men spiksmidet och manufaktursmidet (redskap m m ) ökade och blev senare allenarådande. Detta framgår tydligt av följande uppgifter hos Åller:

Katrinefors tillverkade 1861 - 63 i medeltal pr år 2.697 centner stångjärn (knappt 115 ton), 1.015 centner spik och 466 centner div. manufaktur.

För stångjärn var stämpeln C:forss och för manufaktur B båda inom ring.

År 1869 var P. 0. Söderström, Ernst Gust. Lindgren och Per Spak smeder. Enligt annons samma år köptes järnskrot (smides- och gjut-) som betalades med 60 öre pr lispund (8 öre/kg).

År 1870 sålde Berndes bruket till S.M. Lederström, som 1871 annonserade att han - utom vanligt järn (d v s stångjärn) även sålde besemerjärn eller s k ståljärn, som sades vara ut märkt till slädskenor och hjulringar. Släggor, måkare, kilar och spett m fl redskap gjordes efter beställning. Skrotjärn uppköptes.

Åren 1898 och 1905 ägdes Katrinefors av W. A. Sandbergs manufaktur AB. (Sandberg nämnes 1871 som smed vid K-fors). Tillverkning: spadar, plogbillar, senare skyfflar, för vilka bruket var föregångare i Motala.

År 1912 brann anläggningarna, och de uppbyggdes ej.

Den här ovan nämnde S.M. Zederström byggde villan Zeders lund, som låg mitt i nuvarande korsningen av Borgmästare- och, Zederlundsgatorna. Rättstavningskunniga personer brukar ibland stava Zederlundsskolan med C. Men byggherren ville tydligen skilja sig från den friherrliga släkten Cederström genom sin originella stavning.

26. Hällegårdens kvarn och krutstamp.
Kvarnen hörde till Alvastra kloster före 1527. Tullen (skatten) för kvarnen var 1543 - 1544 4 tunnor mjöl och 1569 – 1606 6 tunnor mjöl pr år. År 1554 hörde kvarnen till Motala kungsgård. Åren 1611 - 1629 ersattes kvarnen av en krutstamp med järnmortlar. Både den och krutstuga byggdes av Gudmund laxfiskare. Asmund var krutmakare 1611 och Lasse Nilsson 1621.

År 1635 var åter mjölkvarnen i gång. År 1673 innehades den av överste Hieronymus Lindeberg (Kindenäs) och brukades av mjölnaren Anders Persson. Armarna befanns göra intrång på kungsådran och kortades. År 1697 var det samma fel. Ålrännorna bortdömdes. Två par stenar fanns 1698. År 1725 tillåtes armen vara 37,5 alnar lång.

Från 1840-talet till omkring 1890 fanns ett krit och kimröksbruk (för vit och svart färg). År 1853 var kvarnen raserad. Är 1898 fanns en skyffelfabrik som utnyttjade de fall som drivit Hällegårdens och Spolegårdens kvarnar.

År 1906 brann både denna fabrik (A. G. Gustafssons) och Motala kilhaks- och hästskofabrik (A. och M. Berglund) samt A. Lindbergs Klippspiksfabrik.

28. Sågarehems kvarn låg vid Långspångens norra ände. Hade hört till Aspegården i södra byn. Nämnes 1569 och 1635.

År 1649 hade "välborne" von Scheding till Åby köpt den av likaledes "välborne" Nils Persson till Brokind, men 1686 - 99 brukades den under Vadstena slott av Anders Persson (Jfr 26. Hällegården 1673). År 1699 uppges den ha 2 par stenar och vara belägen intill Spolegårdens kvarn. År 1853 var den raserad.

29. Spolegårdens kvarn låg utanför Sågarehems, nära kungsådran. Nämnes 1568 och 1635. År 1673 var den helt nedbränd. Innehavaren, smeden Olof Larsson (eller Ersson) vill uppbygga den. År 1692 var Löns Månsson brukare. År 1698 säges den ha 2 par stenar och vara belägen ute i strömmen så att allmogen har något svårt att komma dit med mälden. (En gammal sten från denna kvarn hittades i Strömmen, då den nya byggdes. Förvaras på museet).

År 1717 blev kvarnen alldeles uthuggen vid Strömmens rensande. (Raserades vid mastträds påminnelse). Gästgivare Pihlström, som brukade Spolegårdens och kvarnen fick fyra frihetsår (från skatten som var 6 spann rågoch 6 spann bjuggmjöl). Nybyggnaden som skedde 1720-21 ovanför Långspången kostade 305 daler.

År 1725 säges att brukaren vill flytta tillbaka till dess förra läge, därför att vattnet går upp på väggarna. 2 par stenar. År 1733 förstördes den nya kvarnens underhjul med hjul och inrede av vårflodens is och vatten. Även 47 alnar av stendammen raserades. År 1853 uppges kvarnen ha 2 par stenar, stål och grynkvarn. År 1878 samtaxerades Spolegårds och Stjärnorpsgårdens kvarnar. En ny Spolegårdskvarn byggdes 1892 på Stjärnorpskvarnens plats. År 1898 var Aug. Fredriksson ägare.

31. Falks hammare. låg mitt för nuvarande Sjukhemmet. Den är utförligt behandlad i Motalabygd 1969 s. 30 -33. Om hammarsmedjornas uppkomst och arbetssätt har berättats här förut. Några korta notiser införes här:

År 1622 fanns smeden Anders Abelsson i södra byn, och 1631 ägde han 6 kor.

15. Falks smedja.är det mörka huset i mitten. Storgårdskvarn och Nykvarn syns delvis till. vänster och till höger.

År 1683 fick sonsonen, spiksmeden Anders Abelsson Falk privilegium för sin knipphammare mot 6 dalers årlig skatt. (De äldre hamrarna vid Kärsby och Backegården blev snävare behandlade av Kronans Bergskollegium. Det var utom knappheten på träkol även Kronans skatteintresse som inverkade. Jämför kvarnarna).

År 1708 utfärdades nytt privilegium för samma hammare. Mäster Peter Falk hade lagat axeln på storklockan i kyrkans stapel, År 1731 hade smeden Lars Andersson Falk gjort ett tornur, som han erbjöd S:t Pers kyrka i Vadstena mot 300 daler kopparmynt + det gamla uret. Men det ansågs för litet till det stora tornet.

År 1779 fastställdes stämpeln M K H (=Motala knipphammaren) för denna smedjas produkter.

Är 1870 var C. H. Falk ensam ägare. Han ville skatteköpa lägenheten av Kronan, men detta avslogs 1895. Inför kraftverksstarten 1922 betalade staten en stor lösensumma för Falkarnas nyttjanderätt enligt privilegiebreven till tomt och fall.

16. Falks smedja är riven.

33. Vadstena hospitalskvarn = Storgårdkvarnen.
(Vadstena hospital hade sitt ursprung i helgeandshuset, som öppnades omkring år 1400 för sjuka pilgrimer och stadsbor, för ensamma åldringar och fattiga. Det stod under klost rets uppsikt men fick egna uttaxeringar från stadsborna och gåvor av jordegendom. Efter 1527 miste klostrena sina gårdar men redan 1529 bestämde Gustav Vasa att Helgeandshuset skulle få alla skatter och arrenden från ena Skänningeklostrets f d gårdar. Därtill lades även Motala Storgård kvarn.

År 1532 slog kungen samman helgeandshuset med Mårten Skinnares liknande stiftelse, och därefter användes namnet Vadstena hospital /då = Gästhus, hotell/. Därigenom blev Duvedal i Motala ett hospitalshemman med hospitalssåg (n:r 20) och ännu en hospitalskvarn. /E. 0.)

Åren 1543 - 44 var årsarrendet för kvarnen 4 tunnor mjöl, men det ökades snart med 20 tunnor. År 1580 bekräftades att hospitalet ägde kvarnen.

Åren 1692 - 1721, ev. längre, var Cornelius Wetterström (se n:r 35) arrendator. Han var gift med änkan efter Måns Jonsson i Storgården. (Denne och hans förfäder hade brukat kvarnen 1606 - 35, 1645 - 60 och 1686. En Falk 1689 - )

År 1725 säges kvarnen ligga intill landet och ha 3 par stenar. Arrendet var 45 daler 1730.

Petter Danielsson var arrendator 1829. År 1869 var spannmålsfirman A. & W. Hydén innehavare av arrendet med G.Nyman som mjölnare. År 1898 var staten ägare och 0. Gylling arr endator (=Firman Hydéns innehavare).

35. Herrekvarn (kungskvarnen)
låg överst i forsen med egen spång över till Kungsfisket på södra sidan. Jämför "Dygxquern" s. 3.

År 1599 nybyggdes kvarnen med 3 par stenar av Gudmund Nilsson, även kallad Laxfiskare och Kvarnbyggare. (1608 byggmästare för hertig Johans nya Motala hus. Se Mtbygd 1970 s. 48-49). Kvarnen brann efter något år.

År 1601 byggde Gudmund upp den på egen bekostnad utom 5 skeppund näver till taket. Han arrenderade kvarnen sedan 1600 mot 24 tunnor mjöl pr år. År 1613 arrenderade han Kungsfisket och troligen alltjämt kvarnen. År 1622 var arrendet för kvarn + fiske 150 daler silvermynt pr år.

År 1634 inträdde major Mårten Hemmingsson (Lindeberg) som arrendator.

Bengt Persson Falk hade arrendet av båda 1686 - 92 och Cornelius Wetterström 1692 - 98. (Denne var son till krögaren i Motala Anders Jonsson och nu själv gift 3:o med Charlotta Benedicta Koskull fr N. Freberga. Jfr nr 33 samma år).

Åren 1699 - 1717 var ryttmästaren Henrik Reuter arrendator. Claes von Dellvig betalade 1718 - 26.300 daler silvermynt pr år efter auktion. (Bergsäter-Karshult). 3 par stenar fanns 1725.

Är 1723 fick fisken och dammar svåra skador vid islossningen. Ar 1829 var sekreteraren G. Brandberg (Storgården) arrendator. Ar 1898 arrenderade 0. Gylling (jfr nr 33) kvarnen och C. H. Falk fisket.

17. Tillbaka vid Strömmens utlopp ur Vättern efter rundfärden längs stränderna. Väktaren i kyrktornet ser Gästis, tingshuset och Karlsboda (nu museum). Nya Brinken (Sveavägen) går åt vänster, Gamla Brinken (Fogdegatan) verkar mera använd än den smala Vadstenavägen (som blir "mellanvägen" genom Fålehagen. Järnvägen och mesta bebyggelsen saknas.

 

 

 

Avslutning

Åren före kraftverksbygget fanns följande verk kvar (enligt minnesalbumet "Motala Ström"):

Ägda av staten eller Motala Ströms Kraft Aktiebolag

Övriga:

11.    Holms  kvarn
         -”-     smedja
         -”-     kraftstation
         -”-     pappersbruk
         -”-     vaddfabrik
  8    Nya Centralen
15.   Klädesfabrikens kraft station
        (vattenrätten)
33.   Storgårdskvarn
35.   Herrekvarn

2     Ribbingsfors såg & snick.fabr.  
5    Nykvarn (Otto Larsson)
       C. A. Norbergs skyffelfabrik (lindrift fr.
       Nykvarn)
8     Långspångskvarn (Hulda Kjell)
10  Fiskaregårdens såg & snickerifabrik
       (Hulda Kjell)
15   AB Fredr. Asp
29   Spolegårdskvarn
31   Falks smedja
       AB Finspongs Hästskor
       Borens Trikåfabrik
       Mt Benmjölsfabrik

Det beräknades att dessa verk utvann sammanlagt endast 1200 hästkrafter ur Strömmen. Kraftverket beräknades producera 12000 HK redan i den första utbyggnaden. Denna behandlas i en annan artikel i detta häfte.

Många sörjde över de stora förändringar som skedde genom raserandet av de gamla verken och genom uppdämningen av Strömmenl. Dessa gav dock även nya skönhetsvärden genom Hårstorpssjöns vattenspegel och den friare sikten över Strömmen i övrigt De genvägar som försvann med alla broar och spänger (motalabygd 1967 s. 20) får en sen ersättare i den planerade Charlottenborgsledens bro över både ström och kanal.

Efter årtiondens kringirrande har de mindre industrierna fått ett nytt samlat hemvist på Agneshögsområdet. Men både företagare och centrala stadens invånare ser fram mot bättre ut byggda vägförbindelser öster- och söderut genom nya broarna och lederna.

Vår förening har genom årets medlemsblad velat ge en lätttillgänglig sammanfattning av de förändringar som skedde för femtio år sedan. Museiföreningens minnesalbum är numera svårfunnet även på biblioteken.

     E. 0

Länk till Hårstorpssjön