Gamla stan i Motala

Motalas stadskärna har under senaste de­cennium helt förändrat karaktär. Särskilt gäller det Gamla stan som förvandlats till nya stan. De gamla husen vid gatorna i Pla­tens solfjädersformade stadsplan fick lämna plats åt en modern punkthusbebyggelse. Saneringen av gamla stan inleddes redan 1956, då det första huset revs. Grävskopor och brandövningar fortsatte under närmaste åren sitt effektiva och snabba arbete. Men detta skedde sannerligen inte utan invänd­ningar. Det äldre Motala såg med vemod hur den gamla stadsdelen med sina många minnen "gick upp i rök" eller blev ett byte för grävskoporna.

Farhågor höjdes även för att Platens berömda stads­plan helt skulle spolieras. Och det talades ofta om rena rivningsraseriet... Myndig­heterna försäkrade dock att de fastigheter som revs var av mycket dålig standard. poängterade värdet av att så många fler människor skulle få tidsenligare bostäder intill servicecentrat och att om­vandlingen inte nämnvärt skulle drabba grundarens "solfjäder".

Nej, något rivningsraseri pågick inte i gamla stan, framhöll de ansvariga, utan i stället var det fråga om en nödvändig sanering för att komma igång med den planerade byggnationen. Den gamla "kåkstaden" ansågs inte lönt att rusta upp och var inte heller av kulturhisto­riskt värde - på ett undantag när. Det gällde "34:an" den s k Dubergska gården nere på Bispmotalagatan, som sedermera flyttades inom samma kvarter för att bli en minnesgård eller ett kultur­centrum.

Det sista huset som revs 1971 avslutade definitivt ka­pitlet "Gamla stan" i Motala. Det rörde sig om fastig­heten Kungsgatan 25, den s k Ydrénska gården, där det verkligen gick undan med den s k ruckningen. Två grävskopor hade klarat av husrivningen på bara någon timme. Förr i tiden brukade "25:an" gå under namnet Spökhuset. Nu fick emeller­tid spöket flytta västerut eller i varje fall till något annat viste...

Det hade alltså förflutit 15 år efter det första huset revs och till dess återuppbygg­nadsarbetet kunde sätta igång. Under denna långa tid talades det ofta om den bombade stadsdelen och en del döpte till och med "krigsskådeplatsen" till Hamburg. Men så började det hända saker!

När planeringsarbetet in­leddes var avsikten att sta­den eller bostadsstiftelsen Platen skulle bli först på plan i Gamla stan som byggherre. Så blev det nu inte. I sluts­purten tog HSB hem spelet och satte spaden i jorden vid Bispmotalagatan för uppförande av den första elupp­värmda fastigheten med 30 lägenheter.

För Platens del blev det lång väntan innan klartecken kom för byggnation. Den startades först efter semes­tern 1971 i kv. Isberg i korsningen Skolgatan-Kungsga­tan och i kv. Målaren i kors­ningen Skolgatan-Drottninggatan. Operation Gamla stan nådde därmed en vändpunkt. I den "bombade" stadsdelen växte i etapper upp huskroppar med 150 lägenheter pr år, vilket innebar att centralorten slutligen tillfördes ett bostadstillskott för sammanlagt omkring 3000 människor.

Från att till stor del ha va­rit en kåkstad blev det en modern stadsdel med stora byggkroppar upp till sju vå­ningars höjd. Hela området som bebyggts sträcker sig över tolv kvarter, som tidi­gare inrymde 92 tomter. Enbart i saneringskostnader vid inköp av 82 rivningstomter lades ner 12.5 miljoner kronor. De tio återstående tom­ter som 1971fortfarande var i privat ägo låg till största delen bortåt Båtsmansgatan och inköptes sedermera under hand.

Omvandlingen av en näs­tan hel stadsdel kanske kan anses vara ett väl kraftigt ingrepp, men åtgärden har säkerligen på sikt visat sig vara försvarbar inte minst genom att man förhindrat all tomt­spekulation. Förnyelsen på så kort tid ansågs också vara en högst ovanlig uppläggning, som troligen saknade motsvarighet i hela landet. Motala av i dag och främst de boende inom den nya stadsdelen kan själva bedöma hur förnuftig förnyelsen varit ..